2015 kom jag över en intressant artikel i brittiska Newsweek. Artikeln hette ”Why Men Are Killing Themselves” och byggde på en kartläggning som visade att män födda mellan 1962 och 1967 i Storbritannien var överrepresenterade i landets självmordstal. I samma veva hade jag fått nys om ett franskt författarskap som bara några år tidigare introducerats i Sverige.
Författaren hette Édouard Levé och föddes den första dagen på året 1965. Tio minuter över tre på eftermiddagen, men inte i Storbritannien utan i Frankrike.
Fyrtiotvå år, nio månader och fjorton dagar senare skulle han ta sitt liv. En måndag – den veckodag då flest tar livet av sig enligt både en tysk och holländsk studie. Det var också tio dagar efter att Levé hade lämnat manuskriptet till boken med namnet Suicide till förläggaren Paul Otchakovsky-Laurens på förlaget P.O.L på rue Saint-André-des-Arts i Paris sjätte arrondissement. Suicide eller Självmord som blev den svenska titeln sades handla om en väns självmord tjugo år tidigare.
Uppväxten ägde rum i Parisförorten Neuilly-sur-Seine, ett område som har bland de högsta medelinkomsterna i Frankrike, och Levé sattes i en privat katolsk skola. Han började som ung man att studera ekonomi vid École supérieure des sciences commerciales, men en konstnärlig bana lockade mer. Närmare bestämt var det abstrakt måleri som attraherade och 1992 ställde Levé ut sina första tavlor på sin morbrors galleri i Paris. Men målerikarriären blev kort. Enligt egen utsago ska de flesta av verken som kom till under den första hälften av 1990-talet ha bränts upp.
»Jag gjorde femhundra tavlor, av dem sålde jag ett sextiotal, ett hundratal är lagrade i ladan till ett hus i Creuse, resten har jag bränt. Jag kände stor befrielse när jag brände mina tavlor, vare sig det berodde på att jag kände mig trött på att se dem eller på att jag behövde plats.«
Ur Självporträtt (översättning: Kristoffer Leandoer)