Sjukdagarna har också tvingat mig till ett lugn som jag annars har svårt att uppbåda längre stunder. (Hur lugn dagen nu kan bli med en ettåring som har ett stort stimulansbehov.) Under augusti har jag suttit med en samling dikter av Fernando Pessoas heteronym Ricardo Reis och nöjt mig med att läsa ett par rader åt gången. Pessoa är en författare som det just går att läsa några rader av för att språket är så urkärnat, så rensat på överflöd, så naivt, ja, barnsligt naket. Diktjaget som försöker förena en stoisk och epikureisk livshållning faller mer och mer ner i hopplöshet för att sedan resa sig och väckas av en oväntad detalj i seendet, språket eller omgivningen. Denna pendelrörelse är välbekant från den mästerliga Orons bok, signerad en annan Pessoa-heteronym, Bernardo Soares. Vissa författare har temperament, andra temperatur; Pessoa har det senare. Troligen valde han sina heteronymer för att kunna bredda sitt författarskap, inte låsa sig vid en röst och komma ur sig själv. Solipsismen, det drömmande subjektet, vegetationstillståndet och fjärmandet från socialt liv där den veckade pannan nästan bara slätas ut när de små tingen och ögonblicken kommer på tal, märks emellertid genomgående. Det antika gudagalleriet må spela roll i Ricardo Reis diktvärld, men det är i själviakttagandet och självbespeglandet som det försjunkna, djupt grubblande pessoanska subjektet som känns igen från Orons bok, framträder. Hos Reis tilltalas ibland kvinnor, men de förblir stumt klingande namn. Ensamma livsvägar och livsval vägs i stället mot varandra, ingen väg är mer självklar än den andra, inget val befriat från klagoröstens invändningar. Stoikerns förmåga att acceptera tillvarons grundförutsättningar liksom epikuréns upptagenhet vid livets små njutningsmoment tycks däremot tilltala diktjaget. Och apropå lugnet finns här en strof som jag identifierar mig med dessa dagar: »Obemärkt, och därför lugn, vill jag, just därför att jag är lugn, fylla mina dagar med att inte kräva något av dem« (övers. Lars Axelsson).
Målning Edvard Munch, Morning, 1884