Kategorier
Text

Vandraren

Jag vande mig vid att dagarna kom att likna varandra samtidigt som naturen förändrades, ibland bara med små variationer, omgivningarna skiftade så subtilt att det kunde röra sig om att en blomma jag inte sett tidigare fastnade i synfältet eller att grönskan hade fått en annan ton eller att bergen var mjukare i sin rundning eller att marken var fylld av plättar av snö som gnistrade i solskenet. Ju längre tiden gick desto mer sjönk jag in i något annat, något avlägset allt som jag tidigare förknippat med mig själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *