Marknad i centrala Mogadishu
tjugofyra timmar efter fredagsbönen då staden var nedsläckt, då det kunde dansa spöken på gatorna, då affärerna hade plåtridåer för fönstren
Två kvinnor passerar ett stånd där en man erbjuds att ta en titt på sortimentet.
Kvinnorna har handlat bröd invirat i blå plast som knutits ihop av bagaren i butiken mitt emot. Deras långa duvgrå respektive korpsvarta dräkter sliter upp dammet likt de hastigt inbromsande bilarnas däck.
Elektronik. Heminredning. Kryddor. Sand.
Försäljaren säger sig gärna svara på frågor men hans engelska är bristfällig. Mannen betraktar utbudet. Pekar med sitt bleka finger och känner hur det darrar till.
D’yo wanna try?
Solen lyser obönhörligt. Det hörs rop och skrammel från en bjällra. Lukter av söta varma frukter som staplats i pyramider. Vattenmelonskivor och åsnespillning. Utdragna kylskåp. Spegeltavlor med Korantexter. Dockvagnar i cerise plast. Kamelkött.
Mannen torkar pannan med en näsduk, kisar mot himmelen och riktar pipan mot ett par fåglar som cirkulerar i en ring. Det fladdrar till i tältanordningen.
Jag tar det, säger han.
En pojke på cykel skriker av förtjusning.
//
Förinspelat reciterande. Dova ekon av en flytande massa sakrala läten medan solen fräter på husfasaderna. En väldig buss spyr ur sig rök och släpper av en familj med tejpade resväskor.
En hund nosar på påsen med bröd som bagaren ska ta med sig hem vid stängning, för att sedan springa vidare.
Mannen brer ut sig på hotellsängen. Gardinerna kväver dagsljuset. Han är yr av för lite vatten, av för mycket tvivel. Den medhavda spriten blandas med läsk ur minibaren. Stryptaget utbyts mot fjärrkontrollens zappande. En tevekanal med bara italienska filmer och han somnar.