En avlång garderob tapetserad med hortensieimitationer och utanpå försedd med en rund knopp med små skimrande stenar i. När man öppnar garderobsdörren som är slarvigt blåmålad på insidan möts man av en unken, sval och fränt instängd doft. På vadderade galgar hänger a-linjeformade bomullsklänningar med runda kragar, kortärmade frottétröjor med dragkedja i mitten, breda bälten i glansig PVC-plast, stormönstrade städrockar och skotskrutiga minikjolar. Där hänger randiga polotröjor och mintgröna polyesterblusar med krås, en ensam militärjacka i mörk mocka och en grovt virkad trekantsbikini. En oljig hinna vilar över tygerna som är stela, spruckna på sina håll eller som bleknat, tappat färgen eller sjunkit ihop. Färgerna är mättade, dämpade, annorlunda, samtliga med en gul ton i sig. Några klänningar ser knappt använda ut och ändå har de samma lätt mögliga, svala, sega membran runt sig. En tröghet uppstår av att dra fingret på en kavaj i fuskläder som krackelerat runt de markerade axlarna, smulats sönder i ärmen och släppt i huvudsömmarna. I halsen på en ärmlös skjortklänning som även den ser orörd ut, viskar en Domuslogotyp nästan osynligt. Flera av de lite längre kjolarna i varmt färgad ull har påsydda metallskärp för att markera midjan och de pressveckade gabardinbyxorna med höga linningar, hänger prydligt dubbelvikta. Också de till synes oanvända.
Ingen vet hur länge plaggen har hängt där eller varför den som en gång ägde dem, valde att inte ta dem med sig. Ingen vet ens vem som ägt kläderna för garderobsdörren har varit fastlimmad genom ett antal ägare till huset. Först nu har limmet släppt och dörren går att öppna. Ingen av de tidigare ägarna har heller brytt sig om att renovera eller slita upp dörren vilket inte hade varit svårt. Om personen som ägt garderobsinnehållet, lever i dag bär hon numera garanterat andra sorts kläder, plagg av annat snitt, i andra tyger, skurna på helt andra sätt. Förmodligen går hon också klädd i andra storlekar. Det är inte troligt att hon ser tillbaka på tidsperioden då hon bar dessa kvarglömda plagg, som särskilt spännande, särskilt elegant eller särskilt sensuell. Det är föga sannolikt att hon saknar epoken då plaggen designades, tillverkades och inhandlades, eller att hon intresserar sig för nutidens populära retroversioner och andrahandsfynd. Troligtvis har hon glömt det mesta i garderoben, inklusive garderoben, och om det var hon som limmade igen den, har hon glömt det också. Vid en konfrontation skulle hon bara minnas eller känna igen en bråkdel av innehållet. Rimligtvis skulle hon framstå som undrande inför de klädesplagg som ser ut att ha prislapparna kvar, eller tvärtom: inte förstå hur kavajen i fuskskinn kunde se så sliten ut. Efter viss tillvänjning, skulle dock ett litet leende formas över hennes läppar. Hon skulle sucka djupt, ruska på huvudet och sedan viska till sig själv: ”Hur i hela världen kunde jag gå klädd såhär?”