Det är händelsernas ödslighet i tillvaron som omger varje liv, och varje liv är och förblir ensamt och isolerat i denna totala öken av händelser som hela tiden fortgår.
Ur Upplyst gryt. Sanatoriedagbok, översättning: Inger Johansson
Vi tror oss ha varit nere i de djupaste djupen, och när vi kommer upp har den vattendroppe, som glittrar på våra bleka fingrar, inte längre någon likhet med havet från vilket den kommer. Vi tror oss ha upptäckt en grotta med underbara skatter och när vi återvänder till dagsljuset, är det endast falska ädelstenar och glasbitar, som vi fört med oss ut. Och dock glänser skatterna likafullt där inne i mörkret.
Vårt liv fortsätter utan oss, efter oss. Plötsligt säger någon att vi inte finns längre. Att vi inte har funnits. De talar om oss som om vi inte finns, redan medan vi lever. Det är en befrielse. Det är som om snön föll över våra liv tills vi vore borta. Som om vi vore skuggor från döda träd.
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och denväg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.