Filmkameran som ser eller vetenskapsmannen som dissekerar omgivningens minsta beståndsdel? Oavsett hur man läser Flaubert kan man inte bortse från att hans arbetsmetod orienterade sig mot ett annat sätt att skriva litteratur. Det är heller inte oväsentligt att romanen skrivs under en period av stora samhällsförändringar med en växande borgarklass och ett ökat ekonomiskt välstånd som går hand i hand. Det går först ingen nöd på makarna Bovary. Läkaren Charles försörjer den lilla familjen medan hemmafrun Emma glatt spenderar. »Under tiden köpte sig Emma en ny hatt, handskar och en blombukett« (Flaubert, Gustave 2010, s. 210).
Föremålen blir en del av den realistiska representationen, men det är omöjligt att inte läsa in de psykologiska aspekterna. Emmas överkonsumtion leder inte bara till skuldsättning utan nya och kraftigare begär efter lyx. »Liksom floret på hennes hatt, som fladdrar för alla vindar, men likväl hålles kvar av knytbanden under hakan, rycks hon med av sina begär (Flaubert, Gustave 2010, s. 91).«
Det här är en tid då kyrkan förlorar allt mer i auktoritet till förmån för vetenskap samtidigt som det ännu ska dröja innan kvinnan får samma politiska och juridiska rättigheter som mannen. Köpexcesserna blir om än en klen, så i alla fall en protest mot den trånga tillvaro som förflackar Emmas mentala tillstånd. Frihetslängtan rymmer lika mycket dröm som bitter insikt om att vackra ting och tillfällig eskapism aldrig kan minska olyckan. Emma är hopplöst fast i den inskränkta byhålan och hopplöst gift med en man som hon föraktar. Och just krocken mellan önskan, dröm och idé å ena sidan och verklighet å andra, brukar vara det som många fäster sig vid när de ska sammanfatta Madame Bovary. Men att enbart se till hur Emma förläst sig på kärleksromaner à la Don Quijote och inte kan acceptera att hennes liv ser annorlunda ut, vore att förminska de samhälleliga och psykologiska förhållandena som romanen kastar ljus på.