En resa till Indien 1995 blev i stället avgörande. De med färger mättade miljöerna och det oändliga myllret av människor gjorde intryck på den trettioårige fransmannen. Sju år senare bar det av västerut för en längre Amerikavistelse som resulterade i fotoboken Amérique. Levé lät med hjälp av kameran dokumentera ett antal amerikanska småstäder med samma namn som städer i andra länder. Paris, Rom, Stockholm. Det var också under denna resa som Självporträtt skrevs.
Två år före Amerikavistelsen hade Levé begett sig till avfolkningsorten Angoisse i Dordognedistriktet i centrala Frankrike. I en serie panoramabilder fångade han ett liv på tomgång i samhället med drygt 600 invånare. En folktom kyrka, en nedstängd skola, ett öde diskotek. Serien blev en bok och fotografierna ställdes ut på Galerie Loevenbruck i Paris fyra år efter Levés död. Han skriver i Självporträtt:
»Jag stegar upp övergivna platser och äter lunch på ödsliga restauranger.«
Utan formell utbildning kunde Édouard Levé snart titulera sig konstnär, fotograf och författare och samma år – 2002 – som utställningen med Angoissebilderna ägde rum gav förlaget P.O.L ut hans första bok. Den fick heta Œuvres och bestod av en lista på 533 fiktiva verk. Somliga recensenter liknade boken vid ett arkiv, andra vid ett museum. Upphovsmannen tillskrevs omedelbart epitetet konceptförfattare och jämfördes med Georges Perec.
I Självporträtt från 2005 utfärdar ett »jag« olika mer eller mindre triviala påståenden om sig själv. Efter drygt hundra sidor känns det som vi känner jaget trots att ingen fördjupning skett och trots att påståendena ofta är kantigt kyliga, avsiktligt meningslösa eller bitvis rentav cyniska. Vi får veta allt från vilka kvinnor han har bedragit till hur hans sov- och ätvanor ser ut. Mening för mening täljs en rätt så ensam och olycklig individ fram, men det finns också en mänsklighet och en intimitet som är svår att värja sig mot. Likaså den återkommande humorn: »Jag blir illa till mods när någon sjunger a capella och ser mig i ögonen samtidigt, vilket tack och lov bara händer på teven«.