# För att se sin samtid måste man bada i det förgångna.
# Om man älskar någon är man blyg att visa det öppet. Där finns inget att bevisa, bara en genans över hur lyckligt lottad man är.
# Beundran är i regel ordlös, översvallande beröm, kompensatoriskt.
# Vänskap är en tunn tråd på vilken förtroenden och kompromisser vilar.
# Barn kan vara oändligt vackra och oändligt trumpna.
# Inskränkthet är rädsla ackompanjerad av övertygelsen om att man besitter yttersta tolerans.
# Viljan att vara till lags är lika delar empatistyrd som åsidosättande av uppriktigheten.
# Att göra som Faust och göra det oreflekterat: tidens dussinindivid.
# Flera lager hos en människa märks i blicken. Hon befinner sig samtidigt någon annanstans och först den som ser hennes avlägsna paradis kommer förföras av närvaron.
# Det är lätt att förirra sig när man leds av tron att det går att ledas.
# En man som man älskar är intagande i varje rynka, i varje mening som sägs vid frukostbordet.
# Oron är snöflingor som man tror ska smälta när de når marken.
# Att arbeta är att ta semester från att ta hand om ett hem. Att arbeta är att lyda. Att ta hand om ett hem är att vara sin egen chef.
# Freud kan man skämta bort för att han stundom träffade skrämmande rätt. Vi räds överdrifter som är sanna.
# Ett ansikte som lever är ett ansikte som skriker ut en känsla utan ord.
# Mannen upptas av kvinnans skönhet, men förmår aldrig relatera till barnafödande, denna existentiellt hisnande erfarenhet. Därför finns det knappt någonting skrivet om förlossningar i (den manliga) litteraturen, men desto mer om kvinnlig skönhet.
# Skrivande är ett begär, en livsstil och en urusel källa till inkomst. Likaså konsten: en lyx, en glädjekälla, ett hisschakt.
# Trygga vägar är tröttsamma. Motgångar, lika nyttiga som ensamhet. Ödmjukhet kommer av att man förlikar sig med att alla man älskar ska dö och att man själv ska dö ifrån dem man älskar. Oförutsägbarheten i det inre livet, en nervtråd, ett ljuvligt gift.
# Avund är en bitter drivkraft.
# Nostalgi är återuppväckande av epoker som man aldrig levt i även om man levde då. De var alltid annorlunda när de pågick.
# Familjen kan vara den främsta källan till lycka och olycka.
# Krig vanställer förnuftet, stryper medkänslan och torterar det som finns kvar av mänsklig värdighet.